?
Hur ska man egentligen veta vad som är verkligt? Jag vet, konstig fråga, men helt seriöst så kan man ju inbilla sig eller intala sig allt möjligt. Jag menar bestämmer jag att jag inte gillar gurka så gör jag inte de någo mer. Och sen kan jag intala mig själv att jag är jätteglad, när jag absolut inte har något att vara glad över, genom att typ peppa upp mig själv och bara bestämma det helt enkelt. Hur ska man då veta vilka känslor som verkligen är verkliga? Jag kan tro att jag känner en sak men så kommer jag fram till att jag förmodligen bara har inbillat mig det, och efter lite mer funderandes så kommer det till att jag tror att jag inbillar mig att jag har inbillat mig det. Det är typ en riktigt elak och ond cirkel.
Idag har jag vart på gymmet, sen hem och in i duschen, sen laga mat, sen äta och kolla på Skins! Som för övrigt är den bästa serien ever! I detta avsnitt kände jag lite att jag verkligen kunde sympatisera mig med Effie, fast hon är verkligen x 1000. Men i alla fall, så sa hon en sak som jag själv tänkte (om och om igen) för att tag sen... Fast eftersom jag inte riktigt kom på någon vettig mening om varför, slutade jag tänka så... Fast sen i efterhand kom jag ju på meningen bakom tanken, och den "hauntar" mig. Men jag tror verkligen jag vill försöka med motsatsen, för jag tror jag skulle vara lyckligare så... i alla fall kortsiktigt. By the way så tror jag Effie-karaktären tänkter rätt likadant bakom de orden. Okej det känns väldigt töntigt att jämnföra sig med en påhittad karaktär, men ändå.
Aja nu tror jag ska dra på mig lite vättiga kläder och gå ut och fota lite, eller så försöker jag få tag på någon skit som vill hitta på något. Och jag förstår verkligen att förmodligen ingen förutom jag fattar ett skit om mästa delarna i detta inlägg, men jag skrivet ändå mäst för mig själv, för att slippa ha alla inne liksom. PEACE!
Idag har jag vart på gymmet, sen hem och in i duschen, sen laga mat, sen äta och kolla på Skins! Som för övrigt är den bästa serien ever! I detta avsnitt kände jag lite att jag verkligen kunde sympatisera mig med Effie, fast hon är verkligen x 1000. Men i alla fall, så sa hon en sak som jag själv tänkte (om och om igen) för att tag sen... Fast eftersom jag inte riktigt kom på någon vettig mening om varför, slutade jag tänka så... Fast sen i efterhand kom jag ju på meningen bakom tanken, och den "hauntar" mig. Men jag tror verkligen jag vill försöka med motsatsen, för jag tror jag skulle vara lyckligare så... i alla fall kortsiktigt. By the way så tror jag Effie-karaktären tänkter rätt likadant bakom de orden. Okej det känns väldigt töntigt att jämnföra sig med en påhittad karaktär, men ändå.
Aja nu tror jag ska dra på mig lite vättiga kläder och gå ut och fota lite, eller så försöker jag få tag på någon skit som vill hitta på något. Och jag förstår verkligen att förmodligen ingen förutom jag fattar ett skit om mästa delarna i detta inlägg, men jag skrivet ändå mäst för mig själv, för att slippa ha alla inne liksom. PEACE!
Kommentarer
Trackback
